När man tänker tillbaka på saker man gjort i sitt liv, haha, trots att jag egentligen inte gjort så jävla mycket, då är ju livet trots allt ganska bra ändå. Det är som att allt dåligt med tiden försvinner ur minnet, och de roliga och fina sakerna man gjort är det som stannar kvar. Visst minns man mindre bra grejer också, men det är inte det första som ploppar upp i huvudet när man tänker tillbaka på grejer man upplevt direkt. Helt otroligt vad hjärnan egentligen gör, för jag antar att det är det som är meningen, att man nästan bara ska minnas de fina sakerna. 

 

Men, alltså sånt där med minnen är egentligen inte riktigt min grej. Visst, såklart det är underbart att ha saker att se tillbaka på med ett leende. Men jag tycker också det är sjukt jobbigt att veta att man aldrig någonsin kan få tillbaka de stunderna. Man kan aldrig någonsin uppleva EXAKT samma sak igen, och det tycker jag är såså tråkigt. Om jag fick en superkraft skulle det vara att kunna gå tillbaka i tiden och uppleva de saker jag saknar om och om och om igen, hur många gånger jag ville. Vore inte det superdupermegabra? Jo, det tycker i alla fall jag ((((-:

 

Haha, låten som faktiskt gav inspiration till detta inlägg, min nya favvis.