Hej på er! Nu var det ett tag sedan igen. Jag skrev i början av veckan att jag var ganska sjuk och mådde riktigt dåligt, men vi antog att det bara var en helt vanlig förkylning. Det visade sig att vi antog ganska fel. För varje dag som gick blev jag bara sämre och sämre, och på torsdagen var jag knappt kontaktbar vid vissa tillfällen, jag kunde sitta i ett samtal eller sitta och göra någonting och helt plötsligt bara somna. Jag hade också närmare 41 graders feber. Så i fredags åkte vi till vårdcentralen för att kolla vad det var för fel. Läkaren lyssnade på mina lungor och sedan fick jag ta lite blodprover, och efter en stunds väntande fick vi veta att jag har lunginflammation. Ingenting jag i min vildaste fantasi hade kunnat gissa på att det var, men tydligen så var det det. Så jag fick med mig penicillin hem som jag tar tre gånger om dagen vilket jag ska fortsätta med i tio dagar. Än så länge har jag lite svårt att se någon förbättring av penicillinet, jag mår fortfarande ganska dåligt men i förhållande till hur jag mådde för några dagar sedan mår jag ändå bättre. Har idag lyckats hålla nere febern med hjälp av lite alvedon vilket varit skönt, utan febern blir man såklart lite piggare. Så jag hoppas och ber på mina bara knän att penicillinet ska funka och hjälpa, läkaren kunde inte garantera att det gör det, jag kanske kommer behöva antibiotika istället, och jag vill verkligen inte ha det för dem tabletterna går inte att dela, hahah, och jag har jättefobi för att svälja stora tabletter. Penicillinen går ändå att dela så den går relativt smidigt ner. 

 

Men ja, nu vet i alla fall läget, blir nog inte så mycket uppdatering framöver eftersom jag som ni kanske förstår mest sover, sitter vid datan och tittar på tv. Det händer absolut ingenting i mitt liv, så finns absolut ingenting att skriva. Jag vet inte exakt när jag kommer få lov till att gå ut igen, men antagligen när febern är helt borta och jag mår bättre. Kommer dock inte få anstränga mig på cirka en månad efteråt då det tar ett tag för lungorna att återhämta sig, så goodbye till träning, tyvärr. Mamma har också sagt att hon inte kommer tillåta mig vara ute på kvällarna/nätterna på ett bra tag vilket känns sjukt tråkigt, då det egentligen inte alls är någon ansträngning, men vi får se, en månad är lång tid och saker kanske kommer hinna förändra sig. Jag bara hoppas, hoppas, hoppas att penicillinet nu funkar så får ni ha det superbra och ta vara på höstlovet!